Devlin

Namn: Askhults Brian O'flaherty, "Devlin"
Smeknamn: Dev, Devlina, fisken, bäbis, Helmer, fisen.
Född: 05.02.10 - 07.07.22
Kön: Hane
Ras: Irländsk varghund
Uppfödare: Askhults kennel
Föräldrar: Mor Askhults Ailish O'connor "Ailish.
Far Knallåsen's Nereus.
Färg: Brindel
Gillar: att äta bär av alla de slag, söta tikar (särskillt Varg), springa (gärna i sand)
Ogillar Att behöva duscha/bada, kompost galler grindar.


Devlin föddes i en kull 4 stycken. 2 bröder och en syster. Den 10 feb -05 på Askhults kennel i Göteborg.
Devlins mamma heter Askhults Ailish O'Connor och hans pappa heter Knallåsen's Nereus.

Devlin föddes först i kullen och överaskade sina uppfödare med att komma ut på soffan när dom minst anade det. 625 gram vägde han då vid födseln.
Devlin fick smeknamnet Cool killen hos mina uppföddare. Han var den i kullen som mest låg kikade och spande in alla. Han fick även sitt stamtavle namn som blev Askhults Brian O'Flaherty.

8 april 2005 var den stora dagen då Devlin äntligen flyttade in hos oss.
På vägen hem så sjöngs det vaggvisor för att lugna en lite orolig valp som nog undrade vem som kidnappat honom ifrån

hans mamma och syskon. Väl hemma möttes "lille" Devlin, som då vägde 10 kg, av en mindre välkomnande välkomms kommitten beståeende av två katter, Indra och Tindra som inte riktigt förstod vad vi dragit hem för nått.

Devlin var en väldigt enkel valp. Inget av värde som vart upp tuggat förutom en antenn kabel i sovrummet och en vatten skål i plast men sådant går ju att köpa nytt.
Förutom att vara en enkel valp var han det också som junior och unghund en väldigt följsam, trevlig, social hund. Devlin var alltid glad. Devlin var en sådan där hund som man bara har en gång.

Devlin var en flockhund och såg gärna att han hade både husse och sin matte närheten då var allt som bäst och en snällare hund får man leta efter. Han var alltid glad. Kort och gott så kan man säga att han var en sådan där one in a life time hund som man bara får en gång i livet.

Att vara i skogen var nog de stället som Devlin trivdes bäst om man bort ser från hemmets trygga vrå.
Hans första sommar försökte vi få honom att bada och simma. Vilket inte vart någon favorit han lärde sig väl aldrig tycka om att simma. Men allt eftersom han blivit äldre så lärde han sig att bada och badade på sitt egna lilla sätt. Nämligen på det grundaste stället han kunde hitta la han sig ner och njöt varma sommar dagar.

En anna egenhet Devlin hade var att man aldrig fick äta en clementin i fred utan han ville alltid vara med och dela och var igentligen inte nöjd förens han fick hela för sig själv. Vilket oftast ledde till att man var tvungen att skala två en till sig själv och en till honom.

2006 var Devlin en av Sveriges 7 hunderverk enligt aftonbladet. Wigge var med i både pappers upplagan (15/9) och på aftonbladets internet sida i ett bildsvep om stora hundar. Devlins bild och de andra bilderna från artikeln.



Då Devlin var vår första gemensam hund så provade vi på många aktiviteterna. Vi gick en del kurser med honom. Valp-, unghunds kurs, kantarell kurs och nybörjar kurs i lydnad. Friskvårdskurs med massage och streching.
Wigge tyckte det mesta var roligt som vi gjorde. Men han var minsann inte intresserad om det inte erbjuds rätt belöning för mödan. Inte mycket "Will to please" här inte precis så som en varghund är. Vem jobbar utan att få lön?

Vi provade utställning med honom men då det inte gick så bra så såg vi inte det roliga i det hela. Vi gav oss istället in på viltspåret och de var något vi fastnade för och höll igång regelbundet under Devlins tid i livet.
LC provade vi också på men Devlin var ingen stjärna och ville hellre vara med husse eller matte istället för att springa efter en påse.

Andra trix som han hann lärt mig var vacker tass, godis på nosen, vinka, snurra, skall.



Mars 2007 fick Devlin diagnosen Bullös pemfigus. BP är en autoimmun sjukdom, en hudsjukdom som även kan sprida sig invärtes i kroppen. Den yttrar sig bland annat i blåsor i slemhinnor men även som sår i huden.

Efter diagnosen sattes Devlin på mediciner. Tyvärr så orkade Devlins kropp inte med då denna sjukdom spridit sig och han fick somna in i Juli 2007, knapp 2½ år gammal.
Vi har mycket att tacka honom för och vi kommer aldrig glömma eller sluta älska honom. Inga ord är tillräckliga men han har en stor plats i våra hjärtan för alltid.

efter två år saknad och sorg så gjorde vi en minnesfilm om honom. Så som vi alltid kommer att komma ihåg honom.

VILA I FRID
050210 - 070722

MY HEART BELONGS TO AN IRISH WOLFHOUND
furry face looked up at me
With eyes that stole my heart.
That lovely Irish Wolfhound
Has charmed me from the start.
So noble and reliable,
Intelligent and true,
Always there to listen,
And to turn my gray skies blue.
With a heart of purest gold,
Devoted to the end,
I can’t imagine life without
My Wolfhound–my best friend.